Gympabakgrund

Lucia började som AG-gymnast när jag var 10 år och gick i tre år. Sedan började själv att vara aktiv i Cheerleading och började som hjälpledare i gymnastik. Nu har jag hunnit vara ledare i 5 år.

Sara började som gymnast 8 åring i barngympa innan jag som 10 åring började i AG. Som 12 åring hoppade jag in som hjälpledare och har också hunnit vara ledare i 5 år.

Hur minns ni tillbaka till er gymnstkarriär?

Gymnastiken har varit en stor del av vår vardag i hela vår barndom. Man tyckte gymnastiken var så himla kul när man var liten och ville vara här så himla mycket. Och när vi väl slutade och blivit äldre så är vi ändå här. Vi har liksom aldrig slutat vara i gympahallen, vi är fast här haha!

Det jag tror att jag längre fram i livet kommer att minnas tillbaka på i min aktiva period är läger när vi var små. Vi åkte tåg hela vägen till Älvsbyn och jag flätade hela Saras hår och bara det tog typ tre timmar. När vi åkte hem igen som kom vi tillbaka jättesent för tåget körde på en älg! Vi gymnaster trodde typ att vi hade kört på någon person där ett tag medan vi satt fast på tåget. Men tillslut fick vi veta att det var en älg. Det slutade med att vi fick hoppa av och några föräldrar hämtade oss i Vännäs och skjutsade in oss till Umeå.

Under ledarkarriären kommer jag minnas gemenskapen med barnen och kärleken man fått av gymnasterna.

Vad tror ni kunnat påverka ert val att sluta som aktiv?

Om jag hade varit bättre så hade jag nog velat fortsätta för det hade varit roligare att träna. Och när jag skadade mig så förlorade jag allt det lilla jag faktiskt kunde.

Träningarna stod still för länge då det saknades en plan och var för mycket hopp och skoj. Jag behöver mer ”vi ska träna på det här för att sedan kunna klara den här övningen”. Vi gick i en grupp som var så otroligt stor spridning i kunskapsnivå att jag tror gruppen som helhet hade vunnit på att mot slutet helt slutat ta in nybörjade så att gruppen som helhet kunnat fortsätta utvecklas. Men på den tiden hade vi typ bara tre grupper i föreningen och i vår åldersgrupp fanns det bara vår grupp som inte satsade på tävlingar och en annan grupp som var väldigt svår.

Måndagsträningarna var väldigt roliga så det hade varit bra att fortsätta med. På de träningarna hade vi en ihopslagning av de båda grupperna för vår ålder och tränade tillsammans.

Hur länge kommer ni att fortsätta vara aktiv i föreningen och på vilket sätt?

Jag vill bara fortsätta som nu, som ledare, så länge som möjligt. Jag kommer fortsätta så länge jag har tid och är intresserad.

Bara jag har möjlighet, tid och förutsättningarna så stöttar och hjälper föreningen mig då det är jag som har initiativet och själv väljer. Det är egentligen bara halltider som ibland kan vara problematisk då det inte finns tillräckligt med halltider.

"Vem vet vi kanske fortfarande är ledare när vi är 80 år!"